DEFINIERA IDIOT

Jag tog med Gustav till stan idag. Hade lovat honom nya skor. Och en ny frisyr.
Vi åkte rulltrappan upp till perrongen i Brommaplan. Gustav ville stå själv, utan att jag höll i honom. Det gick bra. Nästan hela vägen upp. Han höll i sig på nåt sätt så att han fastnade och tappade balansen. Och föll, med huvudet före, tillbaka nerför trappan. Han studsar på ryggen längre och längre ner, panikslagen och kämpandes som för sitt liv.
Det hela gick så klart väldigt fort, jag kastade mig nerför efter honom för att få upp honom på fötter. Men innan jag når fram till min son har två personer, två män klivit över honom. De var tvungna att ta extra långa steg för att komma över det här barnet som liksom blockerar deras väg. Den ena säger i sin mobiltelefon när han har ena foten nånstans över Gustavs huvud; "Jaha, nu ligger det folk i rulltrappan också". Jag blir så arg när jag tänker på det här så jag nästan kan grina. Och hade jag inte varit tvungen att bära min vettskrämda unge tillbaka uppför rulltrappan hade jag absolut sprungit efter den här idioten och knuffat ner honom på spåret. Och sen när tunnelbanan mot Skarpnäck dundrat in hade jag lite nonchalant konstaterat till ingen särskild runtomkring att, "Jaha, nu ligger det nån jävel på spåret också."

Det gick bra med Gustav. Utöver lite ont i ena armen. Han fick sina skor. En ashäftig frilla och lite nya kläder.
Och från och med nu, när vi åker rulltrappa, håller han stenhårt i mig.