Jag väljer och vrakar lite bland alternativen nedan. Just nu sitter jag i lekparken. Med datorn. Vilket betyder att det syns lång väg att jag är en ganska, hur ska jag säga... oengagerad mamma. Men jag är lugn och fin och får inga direkta psykbryt på mina ungar. Jag är lite fräck nu och jämför mig med föräldragänget som sitter bänkade här intill. De har packning och matsäckskorgar med sig nog för att överleva en vecka här. Men de snappar friskt ändå. Det hotas hej vilt med att slänga godis, packa ihop (även om det lär ta ett bra tag) och åka hem osv. Lyssnar just nu på en riktig stjärna som beskyller sin dotter för att "Bli lika jävla dum varje gång du får godis."
Men jag dömer ingen. Gode tid. Sten i glashus.
Är det såhär det är? frågade Johanna imorse när vi satt och tittade på Firma Fantasiflytt Och Det Stora Pumpaproblemet. Och jag svarade ja. Det är sant till viss del. I det här med att vara förälder ingår det att behöva se en hel massa risiga barnprogram.
Men det är annat också. Det innebär så många andra saker också. Och de bra sakerna överväger de svåra. By far.
Jamina frågade om vi skulle ha barn efter att jag nämnt min sistfödde som att det var något som tillhörde framtiden. Jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag inte är klar med det här med barn. Det är jag inte. Elvira blev på dagis omtalad som "ett av de här barnen som aldrig kommer att få något småsyskon" härom dagen. Det var inte alls roligt att höra. Det kändes tungt.
Men just nu ska jag inte ha något barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar