Det är 16 grader och stormar en del. Men solen lyser blek och lyckas med nöd och näppe värma min nacke. Jag har druckit uppskattningsvis två och en halv liter te men har ändå ingen vidare känsel i fingrarna.
Jag skulle kunna gå in. Men jag gör det inte. För det är fan inte länge till man kan sitta såhär. Utan att avlida.
Jag trivs förbannat bra här. Även om det är som att resa en smula bakåt i tiden. Rent standardmässigt. Men det gör mig inget. Det är såhär jag är van.
Men nu har jag ett problem med diskmaskinen. I torsdags var jag nere en sväng för att få en lektion i hur man bor i mammas hus. Hur man tar hand om de osynliga kattern osv. Hon berättade om kattsand. Om alla olika fjärrkontroller. Om hur man sparar vatten (som om jag inte visste) och en mängd andra saker. En lång stund ägnades åt just diskmaskinen. Om dubbla knapptryckningar. Om hur man ska vänta på det speciella pipet, och "ibland gör den bara så, det är inget att bry sig om".
Sen har jag ett svagt minne att hon sa något om att om man stängde av den för tidigt så skulle den inte gå att starta igen. Jag hummade och nickade mest hela tiden. Hon lär ju även ha förklarat vad man skulle göra för att åtgärda just det. Och det hade varit jättebra om jag lyssnat. För exakt där är jag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar