Igår besökte jag det stora möbelvaruhuset med min mamma. Det var trevligt. Och jag påmindes om följande;
Små barn avskyr att bäras/köras runt på IKEA och skriker mest. Små barn borde inte tvingas dit alls. Mitt tålamod är stort och oömt när det gäller barn i vanliga fall, det hör som till jobbet men i såna här situationer tycker jag att det är plågsamt. Och jag har aldrig utsatt mina egna för det. Folk som åker tíll IKEA hela familjen som en mysig grej platsar på min lista över saker som kan fara...
Man får inte sina utlämningsvaror fortare om man står skitnära utlämningsdisken. Inte ens om man så sitter på disken och desperat söker ögonkontakt med personalen varje gång de kommer ut från lagret. Roligast är de här dumma jävlarna som, när given IKEAmedarbetare ropar upp "Sultan Sandfjord!" tittar på sitt kvitto, viftar med det i luften och ropar tillbaka, "Nej, jag har Sultan Sunnanäng! Är det inte den? Står det fel?!" Det finns liksom inte på deras karta att någon av de femtio pers som står skymda bakom Herr och Fru Längstframvidisken faktiskt kan vänta på just Sandfjord. Eller vad fan den här madrassen nu kan kallas.
Man handlar mycket mer än man tänkt. Man kan inte ha för mycket stearinljus. Men går in för att köpa bestick och kommer ut med två fulla vagnar. Jag har aldrig köpt bara en sak på IKEA. Det skulle som förstöra hela syftet med att åka dit.
All sorts dröjsmål i kassan orsakar surblickar och stora irritationssucken från samtliga köande i det långa ledet bakom. Man kunde läsa att IKEA's kassörer och kassörskor hade som mål att aldrig ha fler än tre köande i varje kassa. Vilket skämt! "Och inte fler än nio bilar utanför på parkeringen." När min kassörska gjorde fel och var tvungen att slå in alla mina saker en gång till såg jag människor i kön som såg ut att faktiskt vilja döda mig. Sådan är mentaliteten. Jag tyckte det var fantastiskt kul - det var ju inte mitt fel, jag hade bara extra gott om tid att packa alla mina saker.
Det sista faktum, som inte går att undgå, är att IKEA och dess produkter är i det närmaste oumbärligt när det gäller att skapa sig ett nytt hem. Även om jag bara köpte gardiner, kuddar, blommor, ljus och en del annat jox och krimskrams så känns det ju plötsligt som att man bor på riktigt. Det gör vi nu. Och jag är sammanfattningsvis pro IKEA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar