En god sak som kommer ur det här med att packa ihop hela sitt liv och flytta är att man får tillfälle att inventera sin skivsamling. För även om jag inte köpt skivor på ganska länge, tills jag nyligen köpte nedan omtalade Melissa Horn och Elin Ruth, så har jag en ansenlig mängd i min ägo.
Min musikskatt. Den är mig så kär. Och när man packar, först ner, och sedan upp den, då gör man en del fynd. Travvis med skivor som jag glömt att jag har. Som bär minnen som jag knappast längre minns. Men mellan första och sista ton trillar de över mig. Det som är jag från förr. Ur en skivsamling som letar sig tillbaka till nittiotalets början. Där jag någonstans började konsumera musik. Det som skulle komma att bli något av det allra bästa jag vet.
Så nu har jag en spelkö. Jag känner att jag knappt har tid att lämna rummet. Bara i yttersta nödfall. Men då spelar jag så högt att det hörs i hela huset. En av många fördelar med det ljuvliga livet på landet.
Och tänk att just i denna stund lyssnar jag på Helén Sjöholm. Du som har mitt hela hjärta.
Bara en sån sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar