Idag har vi gjort en supermysig och jättehärlig utflykt till Kaknästornet. Det hela var Gustavs önskemål, han ville kolla hur högt det var. Men jag vet inte vad han hade trott, att det låg typ på Ekerö eller nåt. Det visade sig i alla fall ligga alldeles för långt borta för honom i då han började klaga redan innan vi lämnade Svartsjölandet. Det var för långt att åka bil, för långt att åka tunnelbana, för långt att gå och över huvud taget ett helt omöjligt resmål. Det var en sådan dag.
Mina barn är omöjliga i stan för att de ör ovana att vara där. Och de är ovana att vara där för att de är omöjliga de få gånger vi väl är där. Ett litet moment 22 där med vill jag tro.
Men vi fikade i Kaknästornets topp. Vi köpte skor, gick Hötorgshallen runt och matade dom på McDonalds. Allt detta under missnöjt gnäll, klagan och protester.
Så nu är det ganska skönt att sitta hemma i köket och blogga. Sippa på en öl och inte göra annat än se på när maten lagas.
1 kommentar:
Nästa söndag är det första advent...Det bara slog mig idag...Om om om då hade det varit jobbigt att gå upp nästa måndag, men nu blir det inte så, utan det blir mindre roliga adventer detta år...Men jag tycker ju så bara för att jag saknar dig. Kram
Skicka en kommentar