Dagens jag stör mig på...
Jag känner mig lite brydd över den här nya alvedonreklamen. Främst av två anledningar. Man vill ju visa på den här nya praktiska pocket packen. Värktabletterna är förpackade i en oerhört praktisk vikbar förpackning som man kan ha i fickan, i handväskan, ja till och med i husvagnen, var du än är har du alvedon till hands.
Jag fattar, det är fiffigt. Men hur har man valt att illustrera detta i reklamen? Jo, man visar en kvinna, hon visar tecken på tydlig smärta, vad ska hon göra? Vad ska hon ta sig till?!
I samma ögonblick, på andra sidan staden börjar en hund springa. Genom staden springer hunden, den tar sig igenom och förbi hinder, allt för att ta sig till den nödställda kvinnan. Och tar sig slutligen också fram, och det visar sig att i en liten hundväska runt hundhalsen finns den praktiska alvedon-pocket-packen. Hallelujah, dagen är räddad!
Om man nu, på läkemedelsföretaget GlaxoSmithKline, var så stolta över att man nu säljer sin number one värktablett i praktiskt pocket pack, varför hade då inte den smärtdrabbade kvinnan i reklamfilmen sina tabletter i fickan? Varför hade hunden alvedon? Vem har gett tabletterna till hunden och varför befann den sig så långt bort?
Frågor, frågor och aldrig får jag några svar. Nummer två på störningslistan är texten i slutet av reklamen. Där det står att alvedon hjälper mot både huvudvärken & mensvärken. Det stör mig att man talar om dessa värkbegrepp i bestämd form. Man gör inte så tycker jag, varken i tal eller skrift. Hur skulle det låta?
- Jag har huvudvärken, säger man väl inte.
- Hur är det fatt?
- Nej, det är risigt, jag har mensvärken. Inte vilken värk som helst, det ska göras klart. Det är den bestämda mensvärken. Kalla på hunden för i helvete!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar