Men en annan grej som verkligen är på riktigt är det här med trötthet och då särskilt i kombination med festande. Och hur fantastiskt lång tid det tar att återhämta sig. Nu för tiden. Aldrig känner jag mig så gammal som när jag efter, säg en festkväll, är som död för världen i flera dygn efteråt.
Igår var jag något helt otroligt trött, från början till slut. Detta alltså två dagar efter festen i lördags. Och jag bör tillägga, även om jag skäms en smula, att under denna fest tillbringade jag tre timmar i pappa och Kerstins säng där jag kollade på Discovery tillsammans med tre sällskapssjuka labradorer. Och väntade på att soffan, där jag skulle sova på riktigt, skulle bli ledig.
Det är jag det. Malin - formerly known as the partyprinsessa.
Sigge och jag vilar lite och kollar krabbfiskarna.
Nevermind den flödande jägern utanför dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar