Jag har varit på föräldramöte ikväll. Eller ett informationsmöte kallade man det, för vårdnadshavare (så kallade rektorn oss - inte föräldrar) med barn i årskurs 3, 4 och 5.
Och det är här jag bör väga mina ord på guldvåg, då även jag arbetar inom barnomsorgen. Men min kritik, om jag nu skulle våga uttrycka någon, är inte riktad mot omsorgen, skolan, som sådan, utan emot en speciell kategori föräldrar. De fanns representerade där i skolmatsalen ikväll i en ganska liten men ack så högljudd och tidsödande grupp. Den ängsliga, kritiserande, gå-påiga, tramsfrågeställande kategorin.
Jag vet inte. Kanske bör vi andra avundas dem för att de har så fantastiskt lite andra bekymmer och mycket fritid så att man kan ägna all sin energi åt att försöka sätta dit skolan för absoluta skitsaker. Men jag blir så himla trött och jag känner verkligen för de här stackars lärarna och övriga skolrepresentanter som måste stå där framme och ta slag efter slag av absolut crap från de här föräldrarna.
Som att fastna i en skitdiskussion om att man har problem med värmen och har fått utstå ett par mornar med lägre temperatur i klassrummen. Ett problem jag kan relatera till mig själv och min egen arbetsplats. Det är kallt ute, lite svalare inne, men man dealar med problemet - inga konstigheter. Vi har ju trots allt tillgång till kläder i det här landet och ingen av oss är rörelsehindrad. Vi är bortskämda och vi lever i ett välfärdsland. Istället för att börja gapa och skrika och hänvisa till arbetsmiljölagen, kan man inte bara se till the big picture? Ungar dör av svält i världen. Ungar bor på gatan, i avloppsbrunnar, och ungar säljs och köps till allehanda otrevligheter, många gånger på platser inte helt långt ifrån vår egen verklighet.
Våra barn måste ibland sätta på sig en extra tröja när de lär sig multiplikationstabellen.
Boo-frickin'-hoo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar