Den här onsdagen började helt trasigt. En smula döende rent av. Men det är väl så att sömnbrist kan framkalla de mest överhängande sjukdomstillstånd. Jag var verkligen inte fit for fight, så att säga.
Och varje förmiddag säger vi samma sak; ikväll ska vi lägga oss tidigt, inte bara lägga oss utan även sova tidigt. Varje dag, samma trötta konstaterande. Men så blir det ju förstås aldrig. För den där trasigheten, den går liksom över i takt med att dagen lider mot sitt slut, och när barnen väl somnat och vuxentiden börjar då är man i princip fullt återställd och vill inte alls sova. Då är det plötsligt både roligare och viktigare att kolla på usla skräckfilmer, dvd-serier och... ta vara på sin tid.
Så klockan blir alldeles för mycket. Igen. Och en stund senare ringer klockan och man stiger upp trasig. Igen.
Ond cirkel det där. Livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar