Jag må vara 28, going on 30. Men vissa saker blir jag glad av som vore jag fyra år.
Som alldeles nyss när jag står i köket, hör någon i grinden och tittar ut. Där kommer plötsligt min pappa, som ju bor ganska långt borta nu och jag sällan träffar. Och dubbelt glad blir jag när jag ser att ett steg bakom honom kommer faktiskt oxå min mamma.
Inget konstigt kanske, men jag är och förblir ett skilsmässobarn och jag kommer alltid, alltid att glädjas av synen av de två tillsammans. Även om de varit skilda sedan tidernas begynnelse, även om de är vänner och faktiskt umgås - det är inget konstigt, och även om de båda är omgifta med världens bästa styvföräldrar.
Mamma och pappa är alltid mamma och pappa. Fast just idag handlade det helt enkelt om ett lyckligt sammanträffande på parkeringen. Där pappa kom förbi för att krama barnbarnen. Och mamma ville hämta ett par nycklar. Men det gjorde ändå min kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar