Inom mycket kort, vi pratar fåtalet sidor, har jag läst ut min första och troligtvis sista Håkan Nesser-bok. Människa utan hund. Om någon skulle fråga vad jag tycker om den så kan jag inte svara. Jag tycker inte att den är bra och jag tycker inte att den är dålig, och är inte det en totalt värdelös känsla, så säg. Känslan av meningslöshet.
Men han skriver som en farbror bör antar jag. Sävligt, icke-krusidulligt och med en massa knasiga hittepånamn.
Ibland önskar jag så hårt att jag inte hade läst Dennis Lehanes böcker. Att det var en ren och skär njutning jag fortfarande hade framför mig. Lite som jag gör med de tre säsongerna av Dexter som jag var så jäkla snabb att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar