Min morfar var trädgårdsmästare. I Färjestaden hade han sin handelsträdgård. Där var han kung över tulpanerna. På den tiden det begav sig.
Min morfar hette Börje Larsson och han skulle ha fyllt 75 år den sjunde juli i år. I fredags somnade han in i sin nya lägenhet på Ekgården. Dit han nyss återvänt efter en lång tids vistelse på sjukhus.
Jag är så glad, fast jag är ledsen, att jag åkte dit i fredags efter jobbet. Där mamma, mostrarna och min kusin Danne redan var. Vid min morfars säng. Han sov och ville inte vakna, även om det faktiskt såg ut som att han lyssnade på oss. När vi pratade. Och höll hans händer. Han var så lugn och fin och verkade inte alls ha ont längre.
Så jag åkte hem, ingen kunde säga när han skulle vakna. Om han skulle vakna. Vid sextiden skulle mamma och hennes systrar bara åka iväg en stund. - Vi ska bara åka iväg och äta pappa, sa de. Vi kommer strax tillbaka.
Men när min morfar blev lämnad ensam med en sköterska från Ekgården, då orkade han inte kämpa emot längre. Han drog sina sista andetag, och nu behöver han aldrig mer ha ont.
Min morfar blev 74 år, och han var världens bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar