Det har gått alldeles för lång tid sen sist, men äntligen sitter jag vid öppet fönster i den allra vackraste delen av Sörmland igen. Där man somnar tidigt och vaknar dito. Och däremellan upplever livskvalitet, åtminstone så som jag graderar den. Det går lite djupare än "vi hade i alla fall tur med vädret", även om det oxå stämmer.
Idag klev vi upp vid sju (efter att igår ha fallit i den skönaste Lord Calvert-sömn vid tio). Vi har släppt ut hästarna, mockat, kört vatten osv. Det måste låta fantastiskt. Men jag förstår faktiskt inte varför jag inte bor här.
Barnen ska snart fixa ägg och bacon med morfar, om de släpper taget om de där träbössorna som han gjort åt dom. Tror att vi kan ha lovat att vi ska leka indianer och cowboys i skogen idag oxå. Men det är ju lite sån jag är - aktiv i leken.
Det enda lilla minuset med livet i Skaresta är det där med mobilmottagningen för oss som har 3. Det är därför jag inte svarar som jag bör. Eller skickar saker tusen gånger. Det får ni stå ut med.
Och Piraten utlovar en vinrecension så småningom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar