Johan är hos Pernilla. Hjälper henne lite med nån läckande diskmaskin, eller vad det nu var. En låneman att ta till när ens egen är borta - hur bra är inte det?
De hundpromenerar ju en del tillsammans om kvällarna oxå. Inga kosntigheter. Men lite roligt att vår, min och Pernillas, gemensamma arbetskamrat stött på dem i mörkret härom kvällen. Sen var Britten tvungen att förklara för sin man att de just mött... "Min arbetskamrat. Och min andra arbetskamrats man."
Men de verkar samtala bra de där två. Jag brukar ge Pernilla små ämnen, eller jag snarare förhållningsordrar, om vad hon ska ta upp med min man. Eftersom han, efter tio års förhållande med mig, lyssnar mer på henne. Ikväll ska hon få honom att gå till doktorn igen med sina hjärnsubstansläckande öron. Innan han förlorar hörseln. När jag försöker påtala detta är det som om han redan blivit döv nämligen.
Det är lite så äktenskapet fungerar tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar