I det här området finns inte mindre än två gruppboenden för vuxna utvecklingsstörda (gode tid - vad är den politiskt korrekta benämningen these days?!) samt ett antal lägenheter där de bor, integrerade bland oss andra hyresgäster. Det här är väl bra på alla sätt, förutom att barnen blir rädda ibland då det kan vara svårt att greppa människor som ser ut som vuxna men inte beter sig så.
Problemet jag kan uppleva ibland är att jag inte är helt hundra i alla givna situationer och möten vad det är för sorts person jag stöter på. Hur man ska agera. Och jag inser väl någonstans att det är själva grundtanken med ett integrerat boende på det här sättet. Att alla människor är lika och ska bemötas på samma fördomsfria sätt. Det är en fin tanke. Jag tänker på den en stund och känner mig som en bättre människa.
Men ibland alltså, I swear, vet jag inte vad jag ska tro. Eller ta vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar