I tidningen Sörmlands Bygden (skönt särskrivet) kan man läsa en artikel om pappa och Kerstin och om det arbete de gör med skadade djur som plockas upp runt om i länet. De är en förlängd arm, kan man säga, till Viltjoren som har sin bas här på Färingsö.
Det handlar till största del om fåglar. Svanar och en mängd olika rovfåglar som råkat ut för diverse olyckor. De vårdar dom till hälsa, skickar dom vidare till veterinär om det blir övermäktigt eller, som sista utväg, ger dom ett slut på lidandet.
Även små bambis och annat sött har fått vila och återhämta sig i stallet. Det är ett ideellt arbete de utför utav sina hjärtans godhet.
Ni minns kanske Staffan. Den lilla skatungen som vi hade här på baksidan under sitt livs sista dygn. Ni minns kanske också att jag skrev att jag ringde och frågade pappa om viltjouren tog emot små sjuka skator. Och att han svarade nej. Att det var fel på dom kråkor och skator som kickades ut av föräldrarna. Det var bara att klubba ihjäl den, rådde han oss.
Så nu i helgen gick vi ner till stallet. Pappa hade nåt att visa i en av boxarna. Och vad satt där på en halmbal och matades med whiskas. Jo, Staffans Sörmlandskusin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar