Ni vet det där lökiga filmen. 28 Dagar senare. Där en snubbe vaknar upp ur koma på ett sjukhus i London. Och han är helt jäkla ensam. Varenda människa är borta. Död, evakuerad eller smittad av det där ondske-viruset som gör dem till kötttande bestar.
Hur som helst, den här killen vandrar genom London som är en frickin' spökstad med tvärtomma gator, övergivna bilar och öde hus. Han är ensam i världen.
Det är exakt den känslan man får när man promenerar genom Stenhamra på kvällarna.
1 kommentar:
Ha ha *asg* Jo den va klockren du. Tyst tyyyyyyst, kolbäck, inga lampor i onödan här inte/ Ann
Skicka en kommentar