Grannarna på baksidan ska flytta. Och det känns för jävligt. Inte för att jag kommer sakna dom, eller ens känner den här familjen något vidare. Men de har tre små hundar som skäller så in i helvete. Typ jämt. Och det har jag tyckt har varit så himla tryggt och skönt och befriande. För så länge det där kinesiska nakengänget ylar i omårdet så kan ingen klaga på vår galenskapares eventuella klagosång när vi går hemifrån. Jag snackar om Kendra alltså.
Men inom kort kommer vi alltså vara värst på hundfronten. Igen. Men som tur är, är vi inte de enda ligisterna här i gränden. Det bor en rebellfamilj här intill. Som envisas med att spela musik i sina flashiga utekrukor/högtalare på innergården. Ibland utan att de ens är ute. Herregud, man kan bli tokig för mindre.
1 kommentar:
Ja den där familjen med blomkruke-högtalarna...dom alltså. Tänk om dom kunde skärpa sig någon gång...Sist tog det ju hela 10 min för deras grannar att somna...
Skicka en kommentar