Första dagen var okej. Vi hade ju inte direkt sovit nåt och det fanns en hel del kräks att ta hand om. Tiden gick. Och under den del av dagen då Elvira låg som en liten urvattnad trasa i soffan kunde jag städa en del. Läsa ikapp mig på bloggar jag försummat. Blogga en hel massa själv och allmänt bara komma ikapp.
Igår funkade. En förmiddag att ta hand om tvättstugan. Rensa kylskåpet. Tid att träna i lugn och ro, kolla Oprah som sagt, vilket jag inte gjort sen jag var mammaledig. Gott om tid att förbereda middagar, barnen kunde leka jättelänge i badkaret.
Men sen var det som om musten gick ur mig, och den här tredje dagen när jag har båda barnen hemma och sjuka, känns bara som en lång transportsträcka mot kväll. Tiden går låååååångsamt. Och inga bloggar uppdateras tillräckligt ofta för att hålla mig sysselsatt. Jag har lagt upp alla bilder och filmer på fejjan som jag vill. Jag har svarat på alla gamla liggande mail. Nu - vill jag gå till jobbet!
MEN! In fairness to inlägget igår om mammastressen och pressen vi arbetande mödrar har på oss tänker jag inte jäkta. Det får ta den tid det tar för mina barn att bli friska igen. Ni får gärna fortsätta ringa mig när ni behöver bolla siffror men jag kommer inte tillbaka förrän min familj är redo. Så det så.
(P.S. Jag kommer ju naturligtvis imorgon. Johan vabbar resten av veckan. Ska bli jättetrevligt. Superskönt. Ses då).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar