Jag tycker det är så fint att mina barn tycker om varandra. Alltså, de är ju syskon, det är klart att det är meningen att de ska gilla varandra. Men de här två tycker verkligen om varandra. Och jag myser för mig själv när de ligger där ute på soffan och Elvira har sitt huvud på Gustavs arm och han läser tv-text för henne och förklarar så tålmodigt när hon ställer någon av sina 4 000 frågor. Proud mommy moment, I tell ya.
Väger upp gånger tusen alla de gånger de bråkar så taket lyfter från vår lilla huslåda.
Men det är skönt med barnfrågor. Plockar ner en på jorden, på nåt vis. När vi borstade tänderna igår frågade Gustav om det gör ont när man dör. Det första jag fick i huvudet var diverse bilder från Saw-filmerna. Äckliga videoklipp från diverse barnförbjudna nätsidor, alla visande ond, bråd, fruktansvärd död. Det kunde jag ha berättat för min son och berövat honom tre-fyra års nattsömn. Men det gör man ju så klart inte. Man säger, Nej, Gustav det gör nog inte ont. I bästa fall är det bara som att somna och man vet inte ens om att man dör. För man är så gammal så man vet helt enkelt ingenting längre. Sen börjar man snabbt prata om nåt heeelt annat.
Nån annan morgon hojtade Elvira utifrån vardagsrummet; Mamma! Vad betyder "slumpen"? Och JAG vet ju vad slumpen betyder, men hur förklarar man det för sin fyraåring. "Slumpen är vad som gör att du finns, gumman." eller "Slumpen är skälet till att mamma och pappa träffades över huvud taget." Nej, men det går ju inte.
Så man säger, slumpen är lite som att lotta. Men låter något annat bestämma hur det ska bli. Eller som din morbor skulle ha sagt. Låt det bara ske.
Det gjorde inte henne ett dugg klokare. Men hon frågade inte mer. Meningslöst kanske.
On that note lämnar jag er med en länk till en Reba-video som behandlar just det här ämnet kan ni tänka er. What do you say.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar