Nåt som är lite mindre kärleksfullt, men ändå en del av hela den här föräldragrejen, är att bli väckt klockan tre av att ens barn kräks på ens rygg. Snacka om rude awakening.
Så det var bara att stappla upp och stoppa oss båda i duschen. Sanera vägen däremellan. Torka av sovrumsväggen (!) och byta sängkläder. Och det är tur att jag gått omvårdnadsprogrammet där man får lära sig att bädda rent i sängar där den orörliga patienten fortfarande ligger kvar. Den orörliga patienten i det här fallet var då alltså Johan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar