Johan har fått jobba alldeles exceptionellt mycket den här jourperioden. Vilket är bra, om jag ber att få hänvisa till föregående inlägg.
Bodil! Jag har lite löst gått i tankar om att be att få bli struken från vikarielistan på kortis (eller har ni redan tagit bort mig? längesen jag fick nåt desperat sms). Det var så sjukt längesen jag var där. Rädd att jag inte skulle känna igen de små funktionshindrade barnen. Eller komma ihåg hur man gör med dom. Inte för att man inte har trixiga ungar på dagis... nåväl, nog om det. Ring in mig om det är en bra helg med bra personal (du) och coola kids. I'll be there.
Men seriöst. Det här med Johans jour. Han har snackat i telefon med Liljeholmshyresgäster i flera timmar nu. De har ingen värme i lägenheten säger dom. Nere på 19 grader nu. Bah! säger jag. I måndags morse öppnade vi upp förskolan med en innetemperatur på noll grader. Och har så sakta jobbat oss upp därifrån med portabla värmefläktar och ett oerhört långsamt förfarande från fastighetsansvariga. Jag har ju lärt mig att inte peka ens med lillfingret i den här bloggen, men kanske är det inte de skarpaste verktygen i skjulet som sköter kommunens större fastigheter? Skäggiga gubbar i all ära. Min egen skäggmupp ligger i soffan och mallar sig och påstår att han hade fixat den här iskalla veckoföljetongen på ett ögonblick. Han har diagnostiserat problemet härifrån. Och det är inte fel. Man ska tro på sig själv. Men kanske är det tur att jag inte har fått nån egen nyckel till det där bygget än...
Genom lurarna (Brad Paisley) hör jag honom där ute i soffan. Han mumlar om kulvertläckan och att ingen faktiskt ännu dött av en natt i en grads lägre medeltemp. JM öppnar i morgon bitti. Har lust att gå dit och slita åt mig luren. Be dom återkomma när de får använda sittunderlägg vid matbordet, har tappat känsel i fingrar och tår och kan skära glas med bröstvårtorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar