Tidigt i morse stod jag, helt ensam, vid kanten av en äng och såg hur dimmorna lättade över åkrarna i den vackraste delen av Sörmland. Det var i det närmaste en trolsk stämning och helt tyst, bortsett från ett gäng tappra höstfåglar.
Jag tänker på hur fantastiskt fin den här stunden varit om jag inte stått där dubbelvikt och...ja...mått väldigt illa helt enkelt. Jag gör inte bilden mer målande än så. Galla i daggvått gräs, osv, jag besparar er det.
Det var jättetrevligt att Carro kvistade över till Skaresta från Katrineholm, det var det. Men den där kräksjukan hon tog med sig (som drabbat henne och hennes andra kamrat tidigare på morgonen) den kunde jag varit utan.
Nu tycker jag att alla ska göra som jag och kolla på Sam Jackson i 51st State. Kan lätt vara en av hans bästa.
Peace.
1 kommentar:
Nä ä magsjuka!! Fy va jobbigt! Innan jag läst klart allt trodde jag faktiskt att du skulle skriva att du kräktes av en helt annan anledning :-).... Själv sitter jag hemma och jobbar idag, ska bli skönt att få vara i fred ett par timmar. Krya på dig!
Skicka en kommentar