Nu ska jag, återigen, blotta mitt ointellekt. Men det måste sägas, att få saker i världen intresserar mig så oerhört lite som Nobelpriset. Varken i litteratur eller... supertrimmning av labbmöss, eller vad man nu kan tänkas belönas för.
Och när det gäller det här med Nobelpriset i just litteratur och mitt stora ointresse för detta, kan jag inte med säkerhet säga hur stor del av det som grundar sig i att jag aldrig kommer tilldelas något själv eller att Horace Engdahl finns topp tio-listan över världens mest obehagliga, rent vidriga, människor. Det där kan också vara den längsta mening jag någonsin fått ihop i min bloggkarriär.
Sen det här med Nobelmiddagen, don't even get me started. Okej, det här med äran i att vinna. Att man får lite hard cash. Men är det värt det? För att sitta igenom världens längsta och mest plågsamma middagssittning? (medräknat Jesus sista). Bland gamla uppspackade lik och fornminnen. Det kan inte förekomma någon, ur rent mänsklig synvinkel, intressant bordskonversation. Detta, eller så är det bara jag som är så vansinnigt icke-intellektuell. Och i så fall; ett-noll till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar