Åh, Milla! Jag förtjänar inte dina sympatier. Jag skulle kunna förneka det, men det plötsliga insjuknandet var självförvållat. Jag har lärt mig min läxa och det finns skäl till att jag inte dricker whiskey. I vanliga fall.
Vi har promenerat med Lena ikväll, Johan och jag. Undrar om det finns någon annan som uppskattar vårt sällskap så mycket som hon. Det råder en epidemi av äktenskaplig leda och skilsmässotankar i Stenhamra säger hon. Vi kontrar med att vi är mer kära och lyckliga än nånsin. Men tröstar med den där gamla klyschan om att man måste vara lite deppig ibland för att veta när man har det bra. Så gick vi där i mörkret och höll i varandra. Vid ett tillfälle trodde vi att vi skulle bli överfallna av ett rusande vilddjur. Men det visade sig vara en helt vanlig cykel när den kom närmare. Tänk vad vi skrek, helt i onödan.
Idag har jag blivit vän med Annelie. Jag kastade ett får på henne. Som för att fira. Facebook ÄR roligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar