Eftersom vårt sovrum är under construction fick vi ställa rundsängen i köket igår. Lite märkligt var det att sova med huvudet vid sopskåpet.
M - Hey! Vi har aldrig gjort det i köket.
J - Har vi inte? Jo, men på köksbordet?
M - Inte med mig.
J - Diskbänken?
M - Nix.
J - Nej... det kanske var nån film jag sett.
Men! Så fint det blir i vårt hem! Tidsplanen var lite väl optimistisk, det blir köket i natt igen, men det spelar ingen roll. Det blir kanonsnyggt. Och som jag älskar det här hantverkandet. Som den här mannen utför.
Alltså Carro, nu vänder jag mig till min singelflingigaste väninna, man kan klara sig utan killar när det gäller det mesta. Jag köper det, i många avseenden är de mest till besvär och man kan klara mycket på egen hand. Men nu, det är ju i det här fantastiskt rara hemsnickeriet de kommer till sin fulla rätt. Jag känner mig så vansinnigt trygg i att kunna plocka ihop lite färg, golvplankor och tapet och att sen bara kunna beskåda hur han far runt här i sina (svarta) blåbyxor och svingar färgtråg, vinklejärn och sticksåg och fixar allt.
Visst, det finns jättecoola brudar som lyssnar på Destiny's Child Independent Woman och blir höga av prestigen i att typ tapetsera och svinga hammare själva. Men varför? This is why god created man. Könsdiskriminerande? Jag ser det snarare som en hyllning.
Och Milla - det blir på tvären. Jag är så tacksam.
1 kommentar:
Åh, lycklig singel, det har jag alltid varit, men du vet ju att är det NÅGOT jag oxå är svag för så är det ju blåbyxor och hammare som svingas till höger och vänster!!!! Detta faktum har ALDRIG någonsin ifrågasatts!!! //Grattis till din händige man älskling!!!
Skicka en kommentar