Jag jobbar ikväll också. Och det är inga konstigheter. Vi är uteslutande bra människor där ikväll. Det kommer bli bra. Nu när jag plötsligt har ett slut i sikte känns det inte alls motigt att gå dit. Jag är knappt ens irriterad längre.
Igår kväll svarade jag i telefonen på kortis till någons stora och oförställda glädje;
"Heeeeej Malin! Det är [förnamn efternamn]. [pojknamn]s mamma." Mamman till mitt enda och hyfsat väl omhändertagna kontaktbarn. "Vad roligt att äääääntligen få prata med dig! Hur ääääär det?"
Kanske kan man tycka att det här hade varit ett ypperligt tillfälle för mig att greppa och tala om för den här familjen att jag faktiskt ska sluta. Inom kort. Men å så dålig jag är på att göra just det. Fånga sådana tillfällen. När hon var så glad och det var så mycket lättare att bara småprata lite om vad man gjort på semestern och så. Jag är usel.
Men å andra sidan. Hade jag sagt att jag ska sluta, då hade hon frågat varför. Ska jag ljuga då? Troligtvis. Då måste jag i vilket fall som helst öva lite först.
Johan, den lilla raringen, har dejt här ikväll. När jag jobbar.
Milla, det kommer hit en lång och gladlynt kvinna med en liten argsint hund. Kan du hålla lite koll på dom åt mig? Så som du gjorde med min dotter igår. Det är så himla mysigt att få lite mms-rapporter hemifrån när man hastar mellan matmixern och badrummet på korttidshemmet.
I morgon, hörrni. Då kör vi en coctail, eller poolparty or call it what you will. Jag tycker ni ska komma allihop.
Så gör vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar