Okej. Så vi spenderade en och en halv timme hos passpoliserna. Sen var det familjemiddag på internationell restaurang. Och sen storhandling på City Gross.
Det känns som att jag borde få medalj efter det. Eller åtminstone en liten klapp på axeln. Men det är klart att jag inte får. Jag har ju valt det här.
Jag har även valt en man som är min absoluta förstahandsgissning om jag ska tippa en snubbe som är garanterad att göra en "Falling down" en vacker dag. Ni vet. Gå helt fullkomligt bananas i en sådan här sorts allmän inrättning och börja skjuta vilt omkring sig och helt allmänt drabbas av härdsmälta. Jag ser direkt när han får korn på människor som får honom att sakta börja brytas ner inombords.
Nu gick det i och för sig hyfsat bra idag, men endast nån timmes väntetid. Inte som den gången när vi var på Svensk Kassaservice för något år sedan och skulle fixa nytt id-kort till mig. Jag hade inte haft nåt på ett par år och då är det inte helt lätt att skaffa sig nytt. Jag behövde två vittnen, närstående sådana som skulle intyga att jag var jag och skriva under och legitimera sig osv. Så jag fick, på nåder med mig Johan och min mamma. Och jag hade foto och personbevis och allt, tyckte jag, som skulle behövas.
Men det tyckte inte den hjärnskjutna tanten i svensk kassaservice-luckan. Vad jag saknade, kom hon fram till efter att ha i detalj studerat alla mina blanketter, var ett släktskapsbevis. Som visade på hur jag hörde ihop med de här två personerna. Det räckte liksom inte att jag och Johan var skrivna på samma adress, och ganska uppenbart gifta med varandra.
Jag har nog aldrig sett Johan så arg. Om den där tanten hade vetat hur extremt nära döden hon var, om nu Johan varit typen som bar vapen, så hade hon tryckt på sin panikknapp tippar jag.
Nog om det.
Elvira fick i alla fall sin önskan uppfylld om att få se riktiga poliser. När vi stod därinne i kön kom en polisbil och parkerade utanför, varpå hon blev överlycklig.
- Det är en polis! Och han ska gå in HÄR!
- Ja, sa jag. Men du vet, hela det här huset är fullt av poliser.
- Men inte BARA, svara hon. Det finns riktiga människor här inne oxå.
Hon är skön med sina oneliners, Elvira.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar