Styrelsen i SKB, Svensk Kärnbränslehantering, beslutade idag att det använda svenska kärnbränslet ska slutförvaras i Forsmark, och inte i Oskarshamn som många trott.
12 000 ton kärnbränsle kommer, enligt planerna, att förvaras i kopparkapslar femhundra meter ner i berget. Det är väl så det går till antar jag, har egentligen ingen aning. Men man berättar att bränslet ska ligga därnere i 100 000 år. 100 000.
Det är en himla massa år det. Och jag funderar lite på det där. Tänk om man glömmer bort? Eller snarare; hur ska man komma ihåg? Och tänk om man räknar fel på åren. Det är ju ändå ett par att hålla reda på. Var gör man anteckningen om att; Här ska detta nuclear waste vila i hundratusen år! Knappast på en papperslapp. Jag tänker att en hällristning kanske vore i sin ordning.
Har vi erfarenhet av att förvara saker säkert gömda i hundratusen år? Knappast va.
Detta bekymrar mig idag. Detta är vad jag kommer fundera över innan jag somnar. Detta och det här med tvätten. Varför allting hamnar inut påslakanet när man tvättar. Eftersom jag fortfarande inte fått något svar på det.
1 kommentar:
jag tror helt enkelt det är så att påslakandet, som är väldigt van vid att ha något i sig, nu också vill vara fylld trots att den ligger i en tvättmaskin eller torktumlare. den saknar sitt täcke och behöver ett substitut. och då tar den sig det som ligger nära tillhands som tex strumpor, trosor, kalsonger och annat smått och gott och fyller sig med. det är iaf min teori.
Skicka en kommentar