Jag vill minnas att jag skrev, nån gång i gryningen genom sömndruckna ögon, att det här var en fantastisk dag. Att det var den känslan jag hade.
Och om man bortser från en total och fullständig härdsmälta på köksgolvet vid middagstid (och då syftar jag på mina små underbara barn) så har den känslan hållt precis hela dagen. Är det inte underbart?
Bäst av allt denna dag är att jag får tillbaka min nygamla arbetskamrat Bodil. Hon joinar oss till hösten. Och jag biter mig i tungan, jag vill inte skriva ut det, det är oerhört fult att slå sig själv för bröstet på det sättet... men jag kan fan inte låta bli att konstatera att ställningen nu är 2-0. Mellan förskolan och kortis.
Och ingen ska bli nervös - jag har Bodils tillåtelse att outa nyheten. Och du är så, så välkommen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar