Äh, jag är hopplös och blott en spillra av en människa.
Jag har nu lagt mig, Stenhamra-tidigt. Stenhamramänniskor är aldrig uppe längre än senast tio, det vet ni va?
Nåväl. Min plan var inte att sova så jag är fortfarande lite rock n roll i alla fall. Jag ligger ju numera som bekant med My Precious. Vi har det fint ihop. Nu lyssnar vi på Calaisa (som man helt enkelt kunde hitta på Spotify istället för att beställa från cdon) och min tanke var att skriva något. Annat än det här. Men det är svårt att bryta mönstret och jag trillar alltid tillbaka till bloggen. Snart kommer jag kanske börja orera om hur den blivit ett monster. Ett bloggmonster som jag skapat och nu har den tagit över mitt liv och gjort mig till en usel människa.
Det vore väldigt Schulmanskt av mig. Men jag tror inte att det kommer hända.
Efter typ tre genomlyssningar kan jag säga följande om Grafton Street. Dvs Calaisas skiva. Och det är att den är ojämn. Ganska ojämn. Men vuxnare än den förra. Inte fullt så käck. Och i slutändan tror jag att jag kommer tycka bättre om den här än den första.
Tre låtar jag rekommenderar er att lyssna på;
Hitchhiker of hearts
I've seen this one
I'm not afraid
Och en annan grej jag lyssnar på. Adam in chains med Billy Idol. Det här är snarast riktat till Helena, min forna partner in crime. Numera bortflugen till Strängnäs. Kommer du ihåg? Do you want to be hypnotized?
Gode tid. Ibland känns det som om jag var hypnotiserad under hela senare delen av 90-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar