FREAK ME OUT

Man kan ju tycka att det där med Jason var det läskigaste som hände idag, men icke. När vi gick i skogen kom jag att tänka på något väldigt olustigt som jag glömt bort. Jag kan ha bloggat om det här i forntiden, jag minns faktiskt inte.

För ett antal år sedan när Färjestadsborna strövade genom sin fridfulla skog upptäckte man vid något tillfälle att en samling handgjorda dockor placerats ut på ett mycket otäckt vis. Dockorna var gjorda av gips, klädda i riktiga barnkläder och fanns utspridda över ett område i skogen. Några stod skamligt med sina huvuden mot trädstammar. En samling satt i ring med huvudena böjda, som i bön eller skam. Vansinnigt läskigt. Det blev en ganska stor grej och lokalborna gjorde egna undersökningar för att få fram den "skyldige". Detta kändes angeläget då det stod ganska klart att det inte var en helt sund person som utfört detta dåd. Alternativt en konstfackelev. Men det är lite som samma sak.

Men man fick aldrig veta. Till sist föll det hela i glömska och man påmindes endast då man passerade de små barndockorna när man gick genom skogen. Och man fylldes alltid av samma olustiga känsla vid åsynen av dom. I åratal har de fått stå kvar. Klädesplagg har bytts ut och sedermera försvunnit men kropparna har funnits kvar, förvånansvärt hållbara för väder och vind.

Så idag påmindes jag. Dessutom hade någon bemödat sig med att "städa" hela det område i skogen där dockorna funnits. Jag räknade till tolv Blair Witch-högar (som jag snabbt döpte dom till). Små bålliknande högar av pinnar. Samma olustiga känsla där.

Blair Witch-hög. En av många.

Dock, när jag på kvällen fick lite vuxet sällskap med mig och vågade leta rätt på dom, fanns det bara en docka kvar i skogen. Vi letade inte jättenoga kan jag villigt erkänna, men det verkar bara finnas den som jag fotat nedan. Och det räckte.

Det är mysigt i Färjestaden. Men det är även skönt att vara på tryggt avstånd från dess skogspsychon.

Är det bara jag som är kinkig? Är det normalt det här?