Vi är hemma från Skaresta nu. Och jag är helt nöjd för jag har fått plocka sjukt mycket svamp. Få saker i världen är så terapeutiska som att få gå i skogen och fylla sin korg med svamp.
Och det är ännu roligare om man har sin pappa med sig. I alla fall om man har min och Mattias pappa.
Han är lite som att ha en indian tracker med dig. Dessutom hade Nevada (häst) trampat av honom ena hälen så han kunde inte ha skor på sig utan gled omkring i skogen i badtofflor och det är ju i princip samma sak som att vara barfota.
Kerstin och Johan var i ena laget och de försvann iväg åt sitt håll och jag och Mattis höll oss steget bakom pappa. Det hela går ut på att han går först och scoutar åt oss. Så pekar han åt oss växlevis (ni hajjar att det här är nåt som går decennier tillbaka i tiden). Han väser liksom, "Psst, Malin...." och så pekar han med en knyck med huvudet åt det hållet jag ska titta och så ska jag spela lite teater, en charad, där jag låtsas att det är jag själv som hittat det här svampstället. Och sen pekar han åt Mattis nästa gång. Det hela är mycket festligt och väl inarbetat.
Sen kan jag gå där med mitt vinglas och ändå lyckas få korgen full.
Jag har världens bästa pappa. Har jag sagt det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar