tisdag 4 augusti 2009

KILLING FIELDS

Vi är inga trädgårdsmästare, varken jag eller Johan, det har vi konstaterat förut. Jag är född i en handelsträdgård efter två generationer som trädgårdsmästrade for a living och man skulle ju kunna tro att lite av det borde ha rubbed off on me. Men nej.
Det är som att blommor ser mig och sen genast begår självmord. För att liksom göra plågan kort. Jag vill dom inget illa! Hey, jag tycker att jag gör mitt bästa men sen står jag där mitt på blomsterdödens fält i alla fall.

Så jag har gett upp.

Men nu är det så att vi har en hörntomt här på Klevberget. Och det är naturligtvis inte alla förunnat. Nu är det väl så dock, att vi inte behandlar den här tomten, gräsplätten, med den respekt den kanske förtjänar. Men, the bottom line är ju ändå att det är vår tomt. Vill vi ha som en liten blomsteräng på baksidan, tycker vi om att titta på tistlar och ölandstok som växer genom staketet då är det ingen annans angelägenhet än vår. Eller?

Dock upptäckte vi igår att någon tagit sig friheten att gå loss på vår häck som växer längs staketet på baksidan. På staketets båda sidor. Denna någon har alltså varit inne på tomten med sin...sitt...trädgårdsredskap och klippt och haft sig. Det växte visst en massa lönn bland de där ölandstokarna och de är nu ett minne blott.
Är det inte fräckt? Är det inte rent obehagligt?! Jag tycker att det är ett fruktansvärt övertramp för jag vet att jag suger på att sköta om min tomt men jag vill fan inte få det rubbed in my frickin' face.

Och vi har ingen aning om vem det är som tyckt sig manad att hugga i vår häck som inte direkt var i vägen för någon men tydligen stack i ögonen. Jag tänkte att kanske är det Rabarberkärringen, som vi redan vet hatar oss, men är det här ett tecken på hat? Det rör sig ju snarare om rent översitteri. Om jag hittade Kendra med halsen avskuren då skulle jag väl kanske rikta mina misstankar mot henne.
Jag tar tacksamt emot tips angående detta illdåd. Och om jag får några klargörande sådana ska jag hämnas på samma sätt. Jag ska gå loss på deras buskar och blommor. Och det vet vi ju alla vad det leder till.

Ond bråd död.

Inga kommentarer: