Jag nås av en del klagomål på uppdaterandet av min blogg. Detta gör mig på en och samma gång både glad och stressad.
Tyvärr kan jag meddela att det kommer bli tomt på inläggsfronten även ett tag framöver. Imorgon bitti åker vi till Grekland en vecka. Och den här gången kommer vi nog inte att lyckas låna till oss dator och nät av någon mysig hotellchef. Det här året åker vi tillsammans med våra familjer. Milla och jag, alltså.
Men, efter att ha känt mig en smula ambivalent till bloggandet under en period, gör jag nu som man ibland gör i förhållanden (har jag hört och läst) när samma tvivelaktiga känslor uppstår. Man tar en paus. Man reser ifrån varandra. För att, förhoppningsvis, få känna saknad. Riktig och hjärtskärande saknad.
Och när jag sen återvänder. Då är tvivlet som bortblåst. Jävlar vad kära vi ska vara i varandra då. Bloggen och jag.
Och jag hoppas att ni väntar på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar