måndag 30 mars 2009

PORCH SWING SWAY LIKE A TENNESSEE LULLABY


Hur kan jag ha glömt bort hur bra Pam Tillis är? Jag lyssnar på Mandolin Rain, tårna krullar sig och jag får rysningar och vissa delar av senare 90-talet rullar över mig.
Känner att jag genast bör rota runt i cd-hyllan efter All of this love-skivan, som verkar vara det enda hon gjort som inte finns på Spotify. För jag måste verkligen lyssna på den tidlösa klassikern, The river and the highway, som är ett litet textmässigt mästerverk. För det förstår väl vem som helst. Att om man är så olika som en flod och en motorväg, då kan man faktiskt inte följas sida vid sida genom livet. Men stundom kanske ens vägar kan komma att korsas.

she follows the path least resistance
she doesn't care to see the mountain top
she twists and turns with no regard to distance
she never comes to a stop
//
he's headed for a single destination
he doesn't care what's standing in his path
he's a line between two points of separation
he ends just where it says to on the map
//
but every now and then
he offers her a shoulder
and every now and then
she overflows
and every now and then
a bridge crosses over
it's a moment that every lover knows


Tears in my eyes, fan.

Spetsar och jeanstyg. Bara i Nashville.

Inga kommentarer: