Jag fick väcka Johan i Elviras säng för att skicka ut honom. Tre timmar i mörker och bitande kyla. I stillhetens egna lilla by. Stenhamra.
Det är föräldravandringen som nu ikväll fallit på vår lott. On behalf of Gustavs klass. Alltså min son Gustav. Som går i ettan. Och nu vet jag ju i och för sig inte hur det är med de andra föräldrarna i årskursen, de är kanske helt tappade, men min sjuåring ligger i alla fall i sin säng och sover sen en timme tillbaka.
Men jag veeeeet! Det där urtida samvetsargumentet om att "det är aldrig föräldrarna till de ungarna som är ute och stökar som föräldravandrar". De föräldrarna har ingen aaaaaning för deras barn skulle aaaaaldrig. Det är de föräldrarna som sitter hemma och tuggar haschkakor och dricker Rhine Lady direkt ur boxen.
Det är därför man föräldravandrar. För att bevisa att man inte är en av dem. Som tappat greppet.
Därför fick jag väcka Johan. Och skicka ut honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar