PANG!

Åh ni stackare som inte lyssnar på P3. Vad ni går miste om här i livet. Främst då musiken men oxå en stor portion daglig humor. Åtminstone de kvällar då det är Pang Prego eller Mammas nya kille. Men Pang Prego i synnerhet. Igår hörde jag ett helt genialt inslag. De hade skrivit en nyare version av den gamla tantsnusk-klassikern Grottbjörnens folk. I originalet är det en liten cro magnon-flicka som tas om hand av en neandertalarklan. I Pang Pregos uppdaterade version Rockbjörnens Folk är det en liten föräldralös singer/songwriter-flicka som tas om hand av en samling musikjournalister.
Det första kapitlet var vad man fick höra och det utspelades på restaurang Kvarnen. Dit de tagit sin tillflykt för en starkölslunch. Sveriges samlade musikjournalistelit. Virtanen, Bjurman, Jan Gradvall, Mats Olsson, Håkan Steen osv. Minns bara att det var en sån sinnessjukt bra och drypande ironisk dialog innan det hela urartade i en onaniorgie utan dess like. Allt var ironiskt, så som hippa kvarlevande 90-tals-journalister är. Men det enda som fastnade i mitt, vid tillfället matlagande huvud, var att Andres Lokko sa via 3G-länk från NY (ja, inte på riktigt utan i den fiktionella novellen); Jag dricker bara ironiskt. Egentligen har jag inte alls lust att bli full.

Genialt.

Men annars kan jag oxå känna. Att P3 är lite som nån av stadens mindre välbesökta gator eller gränder. I dagsljus - inga problem. Man har hur trevligt som helst och där finns inget att vara rädd för. Men efter mörkrets inbrott - då kryper de riktigt skumma typerna fram och man vet liksom inte vad som ska hända. Det är inte safe längre. Lite så känner jag för kvälls- och nattprofilerna i denna ljuvliga kanal.