Nu tänker jag på reklam igen (fantastiskt det är egentligen, att de stackarna som läser min blogg så precis får följa med i mina tankesvängar. Bergochdalbanan som är mitt huvud. Minns för hundra år sen när min pappa var i dejtarsvängen och han brukade säga att; att försöka förstå hur en kvinna tänker - det är som att försöka följa en fisks fotspår i vatten. Eller var det nån annan som sa det? Nåväl. Det där kan man ju tvista om. Huruvida det är män eller kvinnor som tänker sämst).
Hur som helst. Jag tänker lite på den där Lindt-reklamen. Ni vet, chokladen som de där posha chokladkockarna skapar (och inte aaaaalls på nån lökig fabrik). De står där och chokladnjuter i sina kockmössor och speakerrösten förklarar att den här fantastiska chokladen skapar de här fantastiska kockarna med passion. Och kanske är det bara jag. Troligtvis är det bara jag, men det där med passionen sänder helt fel signaler till mig. Jag fattar ju att dessa chokladens mästare inte fular sig med smeten, men jag hinner ändå få den tanken i mitt huvud. Klart att man kan vara passionerad utan att liksom ligga med maten, men ändå är det sådana associationer jag gör.
Ponera att det skulle finnas en manlig kock på mitt jobb. Och att denne vid lunchtid skulle säga; - Malin, den här soppan har jag lagat med PASSION.
Ni förstår. Jag skulle tänka exakt samma sak där.
Men så har jag heller aldrig gillat den där Lindt-chokladen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar