OKÄND

Sveriges mediakåtaste överläkare är ju, without doubt, Stefan Branth. Boston Tea Party. Sjukhuset. Och nu *trumvirvel* Diagnos Okänd.

Läste om detta i nån av gratistidningarna idag. Inför premiären av sistnämnda program ikväll. I artikeln försökte man göra lite skojiga jämförelser med den fiktionelle Dr. House. Och istället för att helt blygsamt slå tillbaka sådana påståenden höll han stenhårt med, denne Dr. Branth. Ja, sa han. Det är just så jag ser på mig själv.

Pajas.

Och i premiärprogrammet av Diagnos Okänd, som jag inte kunde låta bli att titta på idag, fick man mest se honom hasta genom korridorerna. Med läkarrocken fladdrande ett steg bakom och ett mycket svårmodigt uttryck i ansiktet. It's dirty job, sa hela hans uttryck. But someone's gotta do it.

Sen hade han ett lika svårmodigt team av specialistläkare med sig. Som alla nickade i svårmodigt samförstånd när de listade symtom. Och angeläget utropade saker som, "...och vi får ABSOLUT inte glömma bort!" eller "...men man kan heller INTE bortse ifrån!" Sen fick vi tittare bevittna hur rutinmässiga undersökningar överdrevs till den mildaste grad. Och Stefan Branth körde fort i sin bil. För att hinna hem till patienten med magproblem. För att fortsätta blädderblockslista eventuella diagnoser.

Men i övrigt. Jävligt likt House.
TV 3 alltså. I swear... i morgon börjar dokusåpan om Arlanda. En mycket stor flygplats i världen. Man såpar ju fan allt. Viking Line. Gruppboenden. Förlossningskliniker. Hotell. Linda Rosing. Skivinspelningar.
Det är som att man inte är riktigt lika mycket värd om man inte har ett jobb som är värt att såpa. Så jag tänker lite på mitt eget. Vilken sorts publik vi skulle få. När det visas ett... rafflande morgonmöte? En helt sjuuuuuk följetong av galonisar? En sångsamling med ett tvistat avslut? Och Fredrik skulle bli vår egen Färjan-Håkan.

Eller inte.