Det här med twitter. Det var ju en kort romans. Vi fick inte ens någon smekmånad tillsammans. Kanske beror det på att ingen av er, mina riktiga människor, hakade på. Vad vet jag.
Nu är vi hur som helst som ett gammal gift par. Jag och twitter. Vi ser lite med avsmak på varandra. Av leda. Ibland känner vi oss tvungna att konversera lite. Bara för att. För att det inte ska bli smärtsamt tydligt. Att vi inte har någonting gemensamt längre.
Men nu har främlingar börjat följa min twitter. Detta ger mig fruktansvärd prestationsångest. Vad vill de här männen? Vad förväntar de sig av mig?
Humor. Livsinsikt. Ett konstant flöde. Spänning. Jag fattar ju det. Så fel de har valt.
Precis som att mitt blogghuvud aldrig varit så tomt. Som när jag verkligen skulle behöva visa upp lite schyssta grejer. Det är lite plågad konstnär över mig, inte sant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar